Ringmärkning i skärgården

Förra veckan passade jag på att följa med en kollega på ringmärkning efter jobbet. Min kollega är engagerad i VOF (västerbottens ornitologiska förening) som under sommaren genomför en rad olika ringmärkningar. Jag fick följa med och ringmärka bland annat mås och tärna. Det var en fantastisk kväll när vi åkte ut och havet var näst intill spegelblankt.

På den första ön häckade ganska mkt skrattmås men också dvärgmås, fisktärna, grågås och olika änder. Det var inte helt lätt att få tag i ungarna då de är väl kamouflerade och ser precis ut som stenar när de ligger och gömmer sig för att inte bli upptäckta.

På den andra ön var det riktigt mycket tärnor, vi lyckades även hitta en kustlabbunge som var precis hur söt som helst. Det blev även återfångst av vigg från föregående år.

När vi kom till den tredje ön hade timmarna förflutit och månen börjat synas allt mer. Klockan var runt 22.30 när vi såg och hörde Skräntärna.

Detta kunde innebära att det eventuellt fanns ett bo på ön! Skräntärnan är världens största tärna och kommer till Sverige april-september för att häcka. Tärnan har under de senaste årtiondena minskat på grund av att minken etablerat sig längs våra kuster. Det är inte bara tärnorna som drabbats hårt av mink utan alla fåglar som häckar i kustbandet. Då tärnorna häckar i kolonier blir de såklart extra sårbara om något skulle drabba kolonin. Enligt Naturvårdsverkets åtgärdsprogram för skräntärna 2007-2011, häckar en tredje del av hela det svenska beståndet på ett enda litet skär i norra Uppland. På bilden ser ni skräntärneungen som är ganska stor jämfört med de andra tärnornas ungar.

Vi lyckades även märka en liten rödbena.

Gnagarvecka

Det var ett litet tag sen jag skrev sist och jag har hunnit med en hel del äventyr, bland annat en veckas inventering av gnagare i Ammarnäs fjällen. Inventeringen sker i samrabete med Umeå universitet och den nationella miljöövervakningen http://www2.vfm.slu.se/projects/hornfeldt/index3.html. Jag och två tjejer till packade bilen full och gavs oss iväg till Ammarnäs forskningsstation där vi skulle bo i 5 nätter. Jag var lite nervös inför inventeringen då jag inte hade nån uppfattning om hur stor arbetsinsats som skulle krävas, jag hade bara hört att packningen den första dagen skulle vara riktigt tung. Var och en fick en sträcka som var några kilometer lång, min hette Kraipe, vet inte exakt hur långt men det är en lång promenad i uppförsbacke hela vägen upp på kalfjället. Utmed sträckan fanns 9 "provrutor" (GPS-punkter) som var och en var 1 hektar. Så längs en hundra meters sträcka stod 10 små pinnar och mitt uppdrag var att aptera och placera ut 5 musfällor vid varje pinne. Det låter kanske inte så jobbigt men jag började ganska långt ner i dalen och skulle gå över stock och sten med alla fällorna (450 st), matsäck, vatten etc. hela vägen upp på kalfjället.....För att göra en lång historia kort, efter fel navigering och bad i en fjällbäck kom jag till sist ner från fjället efter 12 timmars vandring upp till fjället, jag berättar den långa versionen en annan dag.....

Denna pinne är alltså en provpunkt och runt den har jag placerat ut 5 fällor inom 1-2 m radie. Inte helt enkla att se men om ni tittar noga kan ni se några av dem.









Fällorna skulle följande 3 dagar vittjas varje dag i tur och och ordning och eftersom det varit gnagar år förra året hade vi inga större förväntningar på att vi skulle få nåt i fällorna, otur för mig eftersom jag verkligen ville se en lämmel i verkligheten. Den enda jag fick på mina drygt 400 fällor var 3 skogssorkar och en järnsparv.

Min sorkfångst stoppade jag i en påse som togs hem och som sedan skulle skickas vidare för miljöanalys.Mina kollegor fick tyvärr endast fågel och en groda. Det är inte roligt med fåglar som fastnar.....som tur är händer det inte så ofta. 










Jag hade en fantastisk utsikt under mina dagliga promenader!














Våren kom sent till fjällen i år vilket innebar att det fortfarande låg snö uppe på kalfjället, så vissa av mina provpunkter låg under snö. Björkarna hade inte slagit ut och många av de fåglar som brukar höras på fjället och som ska till att häcka vid denna tid hade redan dragit vidare. Då det är ont om gnagare kommer många rovfåglar få svårt att klara sig, förra året hade man många ugglor som lyckades med sina häckningar och vissa av dem kommer att få det tufft. Fjällrävarna stödutfodras för att kunna klara sig under såna här tuffa år.

Vid ett tillfälle när jag satt och fikade kom det dessutom en ren förbi och hälsade på!

Överallt på fjället kunde man se spåren av förra årets gnagartopp, bland annat i form av döda lämmlar samt massor av gångar och hål, men tyvärr inga levande lämmlar:-(. Ingen vet varför gnagarna återkommer i cykler men många av de andra fjällevande arterna styrs av dessa gnagarcykler och är beroende av att de återkommer. Tydligen hade det inte varit så mycket gnagare sen 80-talet, som det var förra året. Det innebär att det kanske kommer att dröja upp till 3-4 år innan det blir mycket gnagare igen.