Ringmärkning i skärgården

Förra veckan passade jag på att följa med en kollega på ringmärkning efter jobbet. Min kollega är engagerad i VOF (västerbottens ornitologiska förening) som under sommaren genomför en rad olika ringmärkningar. Jag fick följa med och ringmärka bland annat mås och tärna. Det var en fantastisk kväll när vi åkte ut och havet var näst intill spegelblankt.

På den första ön häckade ganska mkt skrattmås men också dvärgmås, fisktärna, grågås och olika änder. Det var inte helt lätt att få tag i ungarna då de är väl kamouflerade och ser precis ut som stenar när de ligger och gömmer sig för att inte bli upptäckta.

På den andra ön var det riktigt mycket tärnor, vi lyckades även hitta en kustlabbunge som var precis hur söt som helst. Det blev även återfångst av vigg från föregående år.

När vi kom till den tredje ön hade timmarna förflutit och månen börjat synas allt mer. Klockan var runt 22.30 när vi såg och hörde Skräntärna.

Detta kunde innebära att det eventuellt fanns ett bo på ön! Skräntärnan är världens största tärna och kommer till Sverige april-september för att häcka. Tärnan har under de senaste årtiondena minskat på grund av att minken etablerat sig längs våra kuster. Det är inte bara tärnorna som drabbats hårt av mink utan alla fåglar som häckar i kustbandet. Då tärnorna häckar i kolonier blir de såklart extra sårbara om något skulle drabba kolonin. Enligt Naturvårdsverkets åtgärdsprogram för skräntärna 2007-2011, häckar en tredje del av hela det svenska beståndet på ett enda litet skär i norra Uppland. På bilden ser ni skräntärneungen som är ganska stor jämfört med de andra tärnornas ungar.

Vi lyckades även märka en liten rödbena.